Brasilien 2006

Cataratas do Iguacu 20 km från staden Foz do Iguacu, Brasilien. Helt fantastiskt skådespel som utspelas i floden Rio Iguacu. Här har man gjort en stor industri av det hela med fina gångvägar och broar helt intill fallen.

Mitt i bild så finns ett träd som ser ut som en ”tofs”. Bakom denna finna en plattform där man kunde stå och beskåda naturens makalösa skådespel. Vattenvolymen är enorm och den ökar under regnperioden.

Det var möjligt att ta sig helt ut i fallen via gångbroar. Här ute regnade det ständigt och allt blev väldigt vått. Svårt att ta foto men det gick ju inte att lämna platsen utan att åtminstone försöka.

När man inte kunde komma längre på de iordninggjorda gångvägarna/broarna så var det bara att ta hissen upp, vattenfallet var alldeles intill.

I anslutning till ingången till fallen så hade man byggt Iguacu Tropicana, en fågelpark som jag inte sett maken till. Här finns fåglar och några andra djur som jag knappt trodde fanns. Varit nyligen hos frissan?

Den här killen har nog ljugit en hel del. Längre näsa kan man väl inte ha, eller är det mun? Stället finansieras av vattenkraftprojektet ITAIPU. Ett av många naturvårdsprogram som projektet finansierar.

Så här färggrann kan man nästan inte vara. När den flög var den om möjligt ännu vackrare. När fåglarna visade upp sig för varandra så burrade de upp fjädrarna i nacken och det såg ut som att det satt en hatt på huvudet.

Stället utmärkte sig mycket genom att man många gånger kunde vara inne bland fåglarna. Den här ”buren” var extra populär. Det fanns papegojor av alla de slag. De flög kors och tvärs och de satte sig gärna på folk. Jag satt på en bänk och vips kom en jättegoja och klättrade upp på min fot. Efter bara några sekunder så hade den knipsat av en knapp på mina byxor.

Vatten som man spiller ut från världens största vattenkraftverk ITAIPU. Man slösar J alltså bort massor med elenergi. Dock påtalades att det inte var en vanlig företeelse.

Kolla in vattnet nedanför dammen (och turbinerna). Man tar verkligen ut all energi.

Så här stora är turbinrören. Man kan se rören även på förra bilden men då ser de betydligt mindre ut. Det går lika mycket vatten i två av dessa rör som i hela vattenfallområdet Cataratas do Iguacu, här finns 20 st rör. Snacka om vattenmängder (och energi).

Turbinrören är 11 meter i diameter. OK, de är lite koniska, tror att de är ca 9,5 meter vid turbinerna. Rätt goo känsla att känna kraften när man står här, det vibrerade förvånansvärt lite men det kändes.

Kraftstationen/del av dammen är byggd med s.k. katedralteknik. För att öka den kraft som konstruktionen kan hålla tillbaka har man byggt med samma teknik som man bygger kyrkor (det går åt mindre material). Turbinrören finns på båda sidor utanför bild, vatten längst upp.

Kontrollrummet, hjärnan i anläggningen. 10 st personer övervakar/kontrollerar anläggningen dygnet runt.

Hjärtat i anläggningen, generatorhallen är nästan 1 km lång. Under varje sådan här rund ring finns en generator av kolossalformat. ABB och SIEMENS fick möjlighet att visa musklerna då man byggde anläggningen.

En översiktsbild som stod i en visningshall. Numera har man byggt ut med två turbiner till (i förhållande till vad bilden visar).

Generatorhallen, lika långt när man vänder sig. Här var det cykel som gällde. Normalt skall här inte behövas finnas någon som arbetar. Grejerna bara producerar.

Cuiaba, Brasilien. I Amazonas så regnar det ju som bekant en hel del. Här har man kombinerat utsmyckning av stadens torg och tekniska ting. Inne i magen på fågeln finns en publik telefon.

Tar mig djupare och djupare in i Amazonasskogen. Har kommit till Puerto Velho, här slutar landvägen och vattenvägarna fortsätter norrut. Båten upp till Manaus tar 3-4 dagar, jag tog ett flygplan och det tog 1 timma 5 minuter.

Nere vid floden så var det full aktivitet. Inne i staden så var det ganska dött men här flanerade folk. Ett härligt ställe. Floden är bara 5-6 meter till höger utanför bild.

Det ser lite ”fattigare” ut men det finns massor med mänsklig kärlek. Dom här gubbarna ler mycket gott.

Estrada de Ferro Maderia – Mamaore & Museum. Mellan 1912-1972 gick järnvägstrafik mellan Porto Velho och Bolivia. Det var inte helt enkelt att bygga den. Mellan 5000 – 25000 arbetare fick sätta livet till p.g.a. att de blev sjuka, bitna av ormar eller överfallna av indianer. Arbetsskyddet verkar inte ha varit helt utvecklat på den tiden!

Porto Velho, Centrum. Här var det kopiöst varmt och fuktigt…

Satt nere vid floden och hade det skönt hela dagen då jag väntade på att flygplanet till Manaus skulle gå. Inbillade mig att detta var ett bekvämt sätt att resa så varför inte avnjuta ett par öl. När jag skulle iväg mycket senare så var det knappt så att jag fick med mig packningen och givetvis skulle jag ta en genväg via ett stängsel och självklart fick jag ett par revor i byxorna. Ok jag blev godkänd när jag kom till flygplatsen så det var väl inte så farligt eller var det ett mått på koncentration?

Flygplatsen i Manaus. En vackrare flygplatsentré får man verkligen leta efter. I den här dammanläggningen fanns meterstora firrar och massor med sköldpaddor.

Manaus hamnområde. Amazonasfloden är så stor att man mycket gärna kan tro att det är ett hav. Det förstärks av att det ligger stora containerfartyg en bit ut. Här vid kajen så finns en liten ”kant” nere vid vattnet. Där bodde folk i stor omfattning. Inget bra ställe for mig att ta upp kameran så jag tog ett foto från denna vinkel.

Utsikt från mitt hotellrum. Man kan som elektriker undra hur man bygger och hur man kan sköta en sådan här anläggning. Såg på flera ställen att man arbetade med spänningen påslagen.

Manaus stolthet och enda turistattraktion (förutom djungelturer). En makalös fin byggnad som byggts av uttråkade européer. Manaus upplevde under senare delen av 1800-talet en gummiboom och givetvis skulle man ha ett kulturellt centrum av klass. I stort sett allt som denna byggnad är uppbyggd av är importerat.

De flesta husen i Manaus är riktigt fula och av 60-talsstil. I anslutning till teatern så var det så här fint.

Stor öppen plats framför teatern. Byggnaden har renoverats i flera omgångar med stor skicklighet. Teatern finansieras numera av Brasilien men stora summar har tidigare kommit från Europa. Man har installerat ett avancerat modernt luftkonditioneringssystem med gott resultat. Ett stort problem här är givetvis den höga temperaturen och den höga luftfuktigheten och att man då inte torkar ut för mycket. Teatern är i högsta grad aktiv och man ger många internationella uppsättningar. Prissättningen är riktigt human och de flesta har råd att avnjuta en föreställning.

Var spårvagnen kommer ifrån vet jag inte men de kanske hade några meter räls i staden. Notera att spårvagnen inte står på rälsen.

Inne i ett av alla de rum som omgav själva teatern. Min tanke bara svindlar när jag försöker föreställa mig hur de välbeställda européerna var i Manaus under 1800-talet.

Brasilien. Tar mig ut ur Guyana och samma dag når jag gränsen till Venezuela. Här slutade alla publika kommunikationer.