Colombia 2005

Från Panama till Cartagena i norra Colombia med flyg. Detta är i den ”sämre” delen av staden där vi bodde. I stort är det en mycket fin stad, en fantastisk stad. Det fanns många inhemska turister och några få västerländska.

Staden är turiststad nr 1 i Colombia, det var knappt att man kunde tro sina ögon. Vilken stad, vilka underbara öppna människor.

När vi skulle ta bussen till en liten fiskeby så hamnade vi här. Det var nästan samma namn på den nyare delen av stan. Vi kunde inte motstå utan vi stannade här i stället. En av de mäktigaste stränder jag sett och i stort sett fanns sådana här stränder runt hela den nya delen av staden. Vi väckte ganska stor uppmärksamhet. Folk samlades runt oss och undrade vad vi egentligen gjorde i Colombia, de sa några engelska ord och sedan gapskrattade de. Kul ställe…

Med mycket gott intryck av Cartagena fortsätter vi söderut till en stad som heter Medelin. Även denna stad förvånade enormt. Folk var hjälpsamma och mycket intresserade av oss, man hälsade oss välkomna till Colombia, och frågade hur vi upplevde det att vara här. När vi sa att vi inte hade haft några problem och att vi tyckte om vad vi såg och upplevde blev de oerhört glada.

Vi åkte buss till Medelin som skulle ta 12 timmar men det blev betydligt fler. Att komma till en storstad sent på kvällen utan något ställe at bo är inte att föredra. Bussen var fin med video och man visade en dokumentär om gerillaverksamheten i området. Det var med försiktiga steg vi gick av bussen. Barnen som växer upp här skapar sin identitet med vapen i hand. Det är helt enkelt ett gangsterkrig bestående av barn och ungdomar med helt egna regler.

Staden var mycket fin, hög kulturell nivå. Det fanns oerhört mycket pengar i omlopp. Vi hamnade på ett inneställe och det var inte måttligt vad de spenderade pengar. Det syntes att folk och i huvudsak ungdomar tycket om att synas i de finare kretsarna och att de tyckte om att festa och ha kul. Detta är en av många fina offentliga rum i staden.

Tar oss vidare söderut till en stad som heter Cali. Inte blev vi mindre imponerade av den här stan. Notera att man här sitter och skriver på gamla skrivmaskiner… ett kul inslag i stadsbilden.

Det gick en flod genom den centrala delen av stan som delade upp staden mellan gammal och ny del. Över floden hade man ordnat med utställning som imponerade stort.

Vi hade tur, p.g.a. juletid så var det någon sorts festlighet mitt i den centralaste parken. Härlig stämning och många glada skratt…

Det var mycket folk ute denna kväll och oerhört mycket poliser och militärer. Poliserna såg riktigt kul ut i sin utstyrsel och jag kunde inte låta bli att fråga om jag fick ta kort av dem. Och gissa om jag blev förvånad, det gick bra. Det är officiellt förbjudet att ta foto av polisen. Under tiden jag tog kort så kom det fram en man som var mycket upprörd, poliserna gjorde inte något och på min fråga svarade de att han är bara ”crazy”

Det fanns gott om "godsaker" av alla de slag som man kunde mumsa på. Väl tillagad inälvsmat kan smaka riktigt gott.

Som vanligt väckte vår närvaro stor uppmärksamhet, folk var intresserade av att få kontakt med oss och kunde man de minsta engelska var det inträdesbiljetten till många skratt. Hela tiden hade vi ”publik”.

Från Cali bär färden vidare till södra delen av Colombia. Området mellan Cali och Pasto är det hög gerillaverksamhet, ibland stoppar man bussarna och tänder eld på den för att uppmärksamma sin sak. Vi har stannat för att äta och det dyker upp buss av det riktigt gamla slaget. Dessa bussar är fortfarande frekventa i lite ödsligare områden. Inte blev det mindre exotiskt av att det fanns en uppblåsbar snögubbe.

Staden Pasto. Man kunde genast se att människorna här såg annorlunda ut, man undvek ögonkontakt. I övrigt var den centrala delen av staden väldigt fin, dock fanns det nog en hel del säkerhetsproblem. Massor och åter massor av militärer. Troligtvis var det unga män som gjorde sin militärtjänst. Tyvärr var de inte helt att lita på.