Costa Rica 2005

Passerar gränsen till Costa Rica och har som mål att nå La Fortuna. Tyvärr inget flyt i åkandet, efter 3-4 bussbyten började det bli för sent – ingen buss sista biten. Fick övernatta i denna lilla gemytliga stad, Tilaran.

Kunde bara inte låta bli att föreviga detta. Det var faktiskt väldigt många vindsnurror runt om på kullarna. Hela stan låg på toppen av en kulle.

En stolt Iguanahanne. Åkte över dagen från La Fortuna upp mot gränsen till nationalparken Cano Negro och vidare ut på floden Frio vid Los Chilles.

Här har vi en kul liten grej som kallas ”Oh Jesus Christ”. Den lever i gränsen mellan växtlighet och vatten och när den får för sig att flytta sig så blixtrar det till. Benen går så fort att det ser ut att den går på vattnet, ser vansinnigt kul ut.

Stod längst fram på båten och bara njöt av vad jag såg…

Det fanns gott om sådana här fåglar (mitten av bilden). Fågeln levde på fisk från floden. Efter att den varit nere i vattnet var den tvungen att torka vingarna.

Denna helsvarta apa kunde alstra ett ljud som var enormt. Det stämde inte med storleken på apan liksom…. en vråålapa.

Dracula i miniformat.

Sådana här låg och lurade… vilken enorm fart de får när de väl bestämmer sig för att röra på sig.

Här har vi en helsvart apa :) Det är ingen albino utan den är helt frisk och är genetiskt förändrad. Normalt dör avvikande djur men den här har klarat sig och lever tillsammans med en normal (svart) apfamilj. Apan är givetvis vild och jag var väldigt nära vid detta tillfälle.

Vilken artrikedom. Den här grodan fick stå ut med att bli förevigad. På frågan om den var giftig fick jag svaret – lite. Antar att det egentligen betyder mycket.

När jag ändå är i regnskogen fick jag passa på att svinga mig i lianerna. Numera så heter detta Canoyping. Killen här är en av mina två instruktörer. Vansinnigt kul och stämningen var på topp…

Kom på att jag måste fastna på bild här. Har tagit av mig vantarna som man bromsade med. Det gällde att bromsa lagom så att det inte brände genom handskarna. Vajrarna var mellan 60 – 160 långa, det fanns 12 plattformar och man for omkring på en av höjd av 10 – 40 meter.

Till platsen för canoypingen var det 10 min ritt och efteråt ca 1 timma tillbaka. När jag gör något så verkar det som att andra turister väljer andra ställen, inte vet jag. Var alla fall ensam och att rida i djungeln uppåt och ner för kraftiga sluttningar, i lera och i floder. Vilken känsla det var att sitta på hästryggen efter alla dessa år och åtminstone känna viss kontroll. I början dök en snubbe upp mitt djungeln helt plötsligt och båda hästarna stegrade sig och ställde sig på bakbenen. Fixade detta.. uran att trilla av. Att sedan rida upp för en brant slänt till ett apelsinträd och plocka ner en apelsin och sedan skala och äta apelsinen på hästryggen medan ritten fortsatte kändes kul helt enkelt.

Från La Fortuna tar jag mig ut till Västindiska kusten. Bussarna kör 100 meter och stannar hela tiden så det tar tid. Får här stanna och övernatta i en stad som heter Guapiles. En riktigt liten stad, och här fick jag nöja mig med att övernatta på ett horhus. Här fanns olyckliga själar, allt från de som låg längst ner på skalan och några riktigt fina unga tjejer som man bara kan tycka synd om.

Äntligen i Västindien… Här var det verkligen en annan stil och så kunde många engelska här. Skiljde sig ordentligt från vad jag i övrigt sett i Costa Rica.

Puorto Limon, Costa Rica, var en vibrerande stad som jag tyckte var kul. Tog inte reda på vad de spelade men väldigt många sprang omkring med noteringshäfte. Åt på en ”restaurang” och iakttog att massor med folk kom och redovisade till en person. Det utväxlades stora summor.

Varmvatten är lyxigt. Detta är en vanlig konstruktion.

Tar mig ner till staden Chauita, nära gränsen till Panama på karibiska sidan. Ett ytterst märkligt ställe. Här kör man med rastaflätastilen fullt ut. De flesta var påtända av något, troligen av kokain och det var inte första gången man tände på. Troligtvis går man hela tiden lite påtänd. Man kunde se att beteendet och framförallt ögonen var förändrade. År 2000 mördades två tjejer från tyskland här. Lyckades få en stor typ efter mig och han var verkligen hotfull så jag var lite extra vaksam. Stället har rykte om sig att dra till sig unga ”gringas” och att dessa gringas bör räkna med att betala för sig om man vill gå hela steget ut.

Chauita var inte bara elände. Satt här och njöt under solnedgången med x antal öl i beredskap. Det blev en sen kväll tillsammans med en rolig typ från England. 60 år och fortfarande en jäkla massa go i sig. Killen hade en brokig historia men han var lärare till yrket.