Indien 2006

Main bazaar i stadsdelen Paharganj ganska nära New Delhi järnvägsstation. Ett ställe dit många budgetresenärer drar sig. Stannade i området ganska många dagar, Delhi är dock en knutpunkt så det blev alldeles tillräckligt många besök här.

Efter 4-5 dagar i Delhi tog jag ett inrikesplan till Srinagar i norra Indien (Kashmir). Som att komma till en annan värld. Egentligen är det nog en annan värld också, särskilt jämfört med Delhi. Kolla in blandning av fordon.

Marknad i Srinigar (Kashmirs sommarhuvudstad). Märkte att detta är ett annat Indien. Det såg klart annorlunda ut och stämningen var annorlunda. Många var på väg till eller från någon moské och då passade man på att shoppa lite. Övervägande delen av befolkningen här är islamister.

Infarten till en betydande moské och ett marknadsområde. Här var det stenhård bevakning. Soldaterna slötittade inte utan var verkligen uppmärksamma och ibland ville de kolla lite extra. Den militära närvaron var ytterst påtaglig.

Srinagar är i princip byggd runt en stor grund sjö. Staden ligger i anslutning till enorma bergsmassiv som bidrog till att atmosfären upplevdes som extra mäktig. I anslutning och i sjön bor folk som nog inte ändrat sitt sätt att leva på många år.

Om det nu fanns fisk i sjön så var de väldigt små. Sjön håller på att växa igen och om några decennier är det nog bara sumpmark här. Killen här gör vad han kan för att tjäna sitt uppehälle.

När jag var mätt på Srinagar så bar det av österut mot Leh långt uppe i Himalayas höjder. Det tog två dagar med buss. En av de bussresor som jag antagligen kommer att komma ihåg under lång tid. Det här är en av de få samhällen som fanns utmed vägen. Det bestod till 90 % av militärer.

Så här bra kan det gå om man har tur. Förmodligen väntar killarna på någon sorts hjälp, det gäller ju att inte jaga upp sig. OK, hamnar man utanför vägkanten så är det väl bara några hundra meter ner till ravinens botten, inte så mycket att fundera över- det gick ju bra.

Vilken miljö, helt makalös. Vansinnigt vackert. Vilka vägar, vilka raviner och vilken naturupplevelse. Vägen hålls uppe tack vare militären.

Vägen slingrar sig utmed bergssidorna på ett sätt som ibland inte borde vara möjligt. "Att vägbanan" blivit bortspolad i någon skarp kurva och att bussen lutar betänkligt ut mot ravinen gav inte mindre adrenalinproduktion i kroppen.

Värst var nog då bussen inte kom runt 360 graders kurvorna och behövde backa mitt i svängen. Lutningen i själva kurvan kunde vara mycket kraftig och då chauffören behövde backa ner mot ravinen sög det i magen. Bromsarna lät konstigt och så fick blev det motorstopp. Även växlarna var svåra att få in - chauffören blev stressad ibland... i efterhand kan jag konstatera att det var en ganska ovanlig bussupplevelse.

Det var en enorm trafik här uppe. Som tur var, var det bara trafik åt ett håll - det hållet jag skulle. Bussen fick vänta på att säkert 500 militära lastbilar skulle köra först. Kände att denna militära rörelse säkert iakttogs via någon spionsatellit. Kolla in killen med maskingeväret på taket. Var 10:e lastbil så ut så. Med lite eftertanke så började jag fundera hur lämpligt det egentligen var att befinna sig här... bara några mil från Pakistan. Man tvistar här om var gränsen skall gå.

Det tog två dagar att komma till Leh. Detta är en av de ställen som vi kunde stanna på för att få något värmande. Vi övernattade i Kargil. Ett ställe som Pakistan hade kontroll över för några år sedan...

Gott och värmande - Thai. Det är varm te med mjölk och massor med socker. Här uppe är det rätt kallt och det finns ingen uppvärmning någonstans.

Landskapet ändrade sig en hel del under färden. Här ett stort parti som mest får liknas med öken.

Äntligen framme i Leh. Som att komma till Tibet. Här finns inte mycket kvar av Indien.

En stupa på en av sluttningarna i anslutning till Leh. Här infinner sig en känsla av "storhet" när man står här och titta ner över "stan".

Bageri. Damen i orange och mannen med grå tröja gör degen till bullar, mannen till vänster om dem plattar till den. Han med vita kepsen sätter in bröden i ugnen och killen med röd huvudbonad säljer och fixar så att ugnen är lagom varm.

När jag var ute och promenerade lite utanför stan så träffade jag tjejgänget. Glada, nyfikna och helt underbara.

Det finns massor och åter massor med buddister. Har åkt 4-5 mil från stan och vid 6-7 tiden på morgonen hölls en ceremoni. Enorm känsla att vara här. Vilket mäktigt ljud man lyckades få fram, vilken mäktig miljö - hu...

Efter 15-20 minuter på tempeltaket så fortsatte morgonceremonin inne i templet. Här var många små blivande munkar s.k. noviser. De var hur söta som helst... om man nu kan se det på det sättet. Den yngste var 6 år. De åt frukost här inne - en grötliknande frukost som jag knappast skulle få ner utan att magen akut skulle protestera.

Ett par pyromannoviser. Det var kul att se vad blivande munkar gör på "fritiden". De eldad bara för att det var roligt.

En helt underbar gammal gumma. Man kan anta att levnadsförhållandena här uppe är hårda. Skinnet i ansiktet är till synes mycket "välutvecklat".

Detta är en munk som kör turister med kompisens 4W jeep - munken har inte något körkort. Han påpekade dock mycket noga att körkort ville han gärna ha ... när han sedan plockar upp en hypermodern mobiltelefon var det liksom pricken över i:et.

Köket i Oriental guesthouse, ett av mycket få ställen som var öppna. Detta var i särklass det bästa man kunde få så här års. Det var väl ca 10 st. gäster varav ca hälften var hjälparbetare typ läkare och annan sjukvårdspersonal samt forskare.

Är här på väg mot Manali över världens näst högsta bilväg. Det var så sent på säsongen att vägen var officiellt stängd, det fanns inga publika fordon. Inte ens de lokala taxibilarna i Leh ville köra p.g.a. att de då kunde de fastna nere i Manali. Det fick bli med en "oorganiserad" taxijeep från Manali som skulle hem. De som i övrigt åkte med var säsongsarbetare från Nepal (de arbetar som vägarbetare under fullständigt vidriga förhållanden).

Att ta sig med denna överlastade jeep nattetid över 5-6 mycket höga snöbelagda pass kommer jag sent att glömma. Bilen är ämnad för 5 personer, vi var 12. Chauffören hade inte sovit på ett par dygn och han behövde lite kemikalier och 1/4 liter rom för att klara den hårda resan. Däcken var dessutom inte de bästa jag sett och med detta fordon glida ner för isiga vägar som var sprängda ur bergssidan (5000 m ö h) tar priset. Alternativen som fanns var klart begränsade, att hoppa av mitt i natten var nog det mest realistiska alternativet men hur länge skulle jag klara kylan och den hård vinden? Upplevelsen tar nog sig upp på tio-i-topp listan trots att den var lite onödigt riskfylld.

Fick vila ut mig i Manali. Har hyrt en Royal Endfield (motorcykel) och är ute och finåker i omgivningarna. Har här stannat för lunch...

Här har vi två killar som har likadana kameror. Av detta skäl kom i att språkas. Han hade funderat på en del knappar och finesser på kameran och jag var ytterst intresserad hur det egentligen går till att vara långfärdscyklist. Efter ett par dagar i Manali så slog vi följe då han skulle vidare mot Nepal.

Killen hade cyklat i 9 år med bara korta avbrott för arbete i Tyskland. Då vi bestämde att slå följe med så har ojämna odds (se bilden) kände jag mig ganska säker på att det blir nog en hel del väntande. Detta blev inte fallet - det lutade neråt nästan hela tiden och han stod på. Kolla tutan som han har framme på cykeln... den kom väl till pass då hundar, höns och andra var i vägen. Pga. lutningen höll han 40-60 km/h. Cykeln väger ca 55 kg.

Böneflaggor finns överallt, även här på toppen av ett pass som är ca 4900 meter över havet. Någon stans skall man hänga dom och att det är kraftledningar verkar inte vara något hinder.

Det var helt enkelt stenkul att köra motorcykel här. Platsen var mycket populär som ett indiskt turistmål och här kunde man inte förstå hur jag kunde köra motorcykel. Då jag förklarade att kom från Sverige så tyckte de inte längre att det var så konstigt - där är ju jättekallt.

Uppe på toppen var det kommers och kaos utan like. De indiska turisterna tyckte det var kul att se "snömannen från Sverige", säkert lika kul som jag tyckte de så ut med den utstyrseln de hade. Det är att betänka att de flesta kommer från södra Indien och att de aldrig kommit i kontakt med snö.

Vägarbetare från Nepal. De var asfaltkokare och hade en arbetsmiljö som jag sällan skådat.

Gött va.....

När de indiska turisterna hade sett snön så skulle man kröna resan med en sådan här upplevelse. Det var imponerande hur snabbt de kunde få iväg folk. När det gick som bäst kom ett nytt ekipage upp i luften var 30:e sek.

De inhemska turisterna var inga fattiglappar precis. Resan upp hit tillhör nog en av de mest exotiska resor de kan göra inom det egna landet.

Maximala kontraster... har nu kommit från höga berg och dalar till slättlandskap och öken. Till en märklig stad som heter Jaisalmer - 15 tågtimmar sydväst om Delhi.

En typisk stadsbild.

Det här är taxistationen.

Har kommit ut i öknen. Var ute i två dagar och en natt - riktigt kul. Här är köksmästarna i full aktion.

Övernattning. Det var bara att ta av filtarna som vi satt på då vi red, lägga dem på sanden och så kunde man sova. Att ligga här och titta på stjärnorna.... var stort.

Vi är här 8 turister och vi hade ytterst mysigt på kvällen. Kamelföraren underhöll. Ölen kunde kanske smakat bättre (ca 30 grader varm) men ändå - helt fantastiskt.

Så har diskar man i öknen - med sand. Det fungerar !!!!!

Efter x antal timmar ute i ingenstans träffade vi på denna "bosättning" - romer. Jag frågade "kamelchefen" om vi inte kunde prata med dem lite. Vår karavan närmade sig "byn" och efter att vi väntat i 10 minuter på behörigt avstånd så kom de sakta fram till oss.

Dom här människorna blev jag imponerad av. Hur är det möjligt att leva så har i denna miljö. Hur kan de överleva och hur kan de se så rena och fina ut? När de sedan sjöng fick jag gåshud - vilket sound. En sådan volym och kraft de sjöng med - obeskrivligt. Ett starkt möte.

Att sitta på den här höjden kostar på. Två dagar på det här djuret räckte för mig. Det var hur kul som helst men att sitta som en trasdocka och guppa frestar på. Fick ordentlig träningsvärk efteråt.

Man kan inte anklaga de flesta indier för att de är säkerhetsmedvetna. Detta tar priset. Var på ett nöjesfält typ Kiviks marknad.

Den här killen kör på en vägg runt, runt så att g-kraften håller honom kvar. Notera att han kör en gammal skrotig motorcykel utan hjälm eller annan säkerhetsutrustning, kolla in sandalerna. Kan lov att det gick undan. Fick trycka på kameraavtryckaren 1/4 varv innan.

10 timmar med buss öster om Jaisalmer. En häftig miljonstad med ett enormt fort, Stan kallas " Blå staden" - kolla in husens färg.

Ytterligare 10 timmar med buss. En helig stad som heter Phuskar. Hit vallfärdar folk från hela Indien.

En Royal Endfield från 1962. Kanske kommer en sådan till Sverige.

Festival i Delhi. En festival som var i mitt tycke enorm. Ibland var det svårt att skilja på om folk deltog i festivalen eller att man helt enkelt fastnat i kaoset. Helt underbar stämning - också kul att se den här sidan av myntet. Annars var det i Delhi många gånger svårt att få vara i fred från alla som ville göra "affärer".