|
Marocko 2010
2010-05-14. Snabbfärja mellan Tarifa i Spanien och Tanger i Marocko. Enkelbiljett för oss kostade 180 euro. Det tog 35 minuter och var helt odramatisk förutom att det gungade EN HEL DEL. Så pass mycket att det var många som mådde pyton och vi funderade lite hur hojarna klarade sig där nere på däck (som vi inte hade tillträde till under resan).
2010-05-14. Europas sydligaste spets, staden Tarifa. Det kändes speciellt, om en halv timme så är vi i Afrika.
2010-05-14. Vi hade loggen på för skoj skull så att vi skulle få med GPS-spåret. Formellt så är det helt odramatiskt att ta sig till Marocko men i praktiken var det lite annorlunda. Det fanns t o m en tjänsteman från Marocko på båten som stämplade våra pass så att det skulle gå snabbt och smidigt när vi kom i land. Någon smidighet blev det inte… vi hade otur att bli utvalda. Då vi kommit av färjan blev vi framvinkade av en snubbe med ett tygstycke över sig. I efterhand skulle en varningsklocka ha ringt redan då. I praktiken så fick vi lämna pass och registreringsbevis. Det var ju innanför grindarna så det verkade ju rätt och det fanns gott om uniformerade tjänstemän. Det kostade oss 100 SEK extra att få hjälp och de gjordes på ett sådant sätt att det inte gick att komma ur greppet utan att betala. Helt klart är att förfarandet är helt sanktionerat från ledningen och alla andra, såväl polis som tulltjänstemän. Troligen delar man upp förtjänsten. Ett tips för den som tänker åka: 1. Se till att det är en uniformerad person som behandlar ditt fall 2. Att man är innanför grindarna ger ingen garanti 3. Planera i tanken olika situationer innan du skall passera 4. Se till att ha växelpengar vid ”förhandlingen”
2010-05-14. Planen var att inte stanna i Tanger utan fortsätta några mil. Vi körde utmed Atlantkusten och det blåste överallt. Var hittar man en plats där vi kan fixa en kopp kaffe. Vi såg en kille som fixade med sina fiskegrejer, vi åkte dit och mycket riktigt så var det en perfekt plats, härligt.
2010-05-14. Vi hade spanat in en camping i närheten av staden Larache, nära atlantkusten, men icke såg vi någon camping inte. Istället hamnade vi på en sophög och så fick vi privilegiet att se den lite mindre beställda delen av Marocko befolkning. En intressant och stark upplevelse. Motorcyklarna fungerade perfekt även då vi kom av huvudstråket, det som kändes mest aktuellt var att få punka bland all bråten. Vi snurrade runt och runt och till slut hittade vi vår camping. Att köra runt och leta camping på detta sätt var i praktiken upplevelse som bör komma upp på topp 50-listan. Språkförbistringar, vi trötta och utan härbärge, varmt som tusan, motorcyklarnas kylfläktar går för fullt och vi har noll koll… härligt.
2010-05-15. Strax innan Rabat, Marrocks huvudstad. Våra motorcyklar väcker lite uppståndelse... Ibland hade inte kusken samma uppfattning som hästen. Här rullar massor med ”mopeder” men vad är detta för något?
2010-05-15. En välförtjänt körpaus. Först nu så fattar vi att vi har kommit till Afrika på riktigt, det tar ett tag att vänja sig med trafiken. Troligtvis är trafikreglerna likartade våra men tolkningen är klart annorlunda.
2010-05-15. När livet är som bäst. Mätt och belåten och man bara sitter på hojen och njuter. Lagom för kaffepaus så dyker det upp en helt underbar plats. Det fanns massor med melonförsäljare och en störtskön picknickbacke med många skuggträd. Det blir en inbromsning och en sväng ut i det gröna, på med kaffepannan och upp till en försäljare för att köpa en vattenmelon.
2010-05-15. Rabat är skapligt stor, och var fn är campingen? Det är mycket nu… fan vad de kör och så jäkla många poliser… här gäller det att fokusera. Egentligen skulle vi inte köra inne i stan men vi råkade hamna på fel väg och vips är vi inne i stan.
2010-05-16. Det sket sig med campingen som vi letade efter så vi hade inget val, vi körde vidare. Vägen mellan Rabat och Casablanca var helt otroligt vacker. Att i rusningstrafik hålla koll på medtrafikanterna, på utsikten och samtidigt ledat efter någonstans att sova tillhör den övre skolan. Med lite tur och ett bra beslut tog vi in på ett riktigt fint hotell. Gissa om Rolf såg glad ut då vi efter att vi kommit till rätta gick ner i baren och de hade öl (muslimskt land). Musiken gick inte heller av för hackor, livemusik och allt. Kanske inte riktigt favoritmusiken men det var hela paketet som gjorde grejen.
2010-05-16. Casablanca. Här svänger det, skit, skit. Först konstaterar vi att Campingen som vi letade efter inte längre finns och sedan är konsulatet för Mauritanien är nerlagt och övertaget av Nokia. KÖP ALDRIG EN NOKIA. Det är inte ok att ta över ett konsulat utan att säga till oss… jäklar vad gör vi nu! Egentligen har detta styrt vår rutt en hel del, vi kunde varit i Atlasbergen istället L. Det går att få visum vid gränsen till Mauretanien men i praktiken så är det ganska tungt att köra hela vägen tillbaka (massor med mil i ökenmiljö) till Rabat (den nya adressen). Till priset för visumet får vi nog räkna med rätt ordentliga ”extra skatter” J för att det hela skall gå smidigt. Vi bestämde oss för att aktivera plan B. Vi ordnar formaliteterna vid gränsen och kör vidare mot Marrakech.
2010-05-16. Vi rullar vidare och stannar för att sträcka ryggen i en liten mysig stad, en stad som i praktiken bra har en riktig gata och den går genom stan. Men vilka sköna städer och människor. Vi väcker uppmärksamhet och efter någon minut blir vi inbjudna till evenemanget som pågick.
2010-05-16. Tiden var inte helt lämpad utan vi fick avstå inbjudan, troligtvis var det en lokal talangjakt. Rolf är imponerad av välkomnandet och det svider att lämna stan.
2010-05-17. Mil efter mil och inte någonstans att sova. Området är varmt och slätterna är på gränsen att vara sönderbrända. Att vildcampa verkade inte vara något alternativ. Vi åker in i nästa stad och frågar närmaste polis om det finns någon satans att sova. Han pekar på ett ”hotell” 50 meter bort. Sagt och gjort - vi kollar. Standarden var inte riktigt på topp så vi valde att blåsa upp våra madrasserna för att slippa den allra värsta ohyran.
2010-05-17. Efter att vi vant oss så var det ett riktigt fint hotell. Materiell standard inte på topp men allt annat var super. En av de övernattningarna som vi nog kommer ihåg efter resan.
2010-05-17. Vår skyddsängels specialitet. Vi fick låna hans ”garage” till motorcyklarna och han hade dessutom ett vakande öga på dem. Märkligt att det går att livnära sig på så enkla medel, det enda han gjorde var att driva en te-”servering”. Detta är mynta-te som smakade riktigt bara. Man såg att myntan var färsk, innan serveringen blåste han bort det lösa dammet.
2010-05-17. Rolf flyger upp, kolla en Dutch (skördetröska)… en märkeskamrat till min traktor… vad gör han, tankar han… va tufft. Det såg faktiskt rätt kul ut då tröska efter tröska kom till tappen och tankade (bilden tagen från vår balkong). Efter att börjat resan i Sverige i snöglob har vi nu kört så långt att det är hög tid för skörd. Märklig känsla.
2010-05-17. Från balkongen var det lätt att ta foto. Annars kan det vara lite känsligt i ett muslimskt land. Här gissar vi att beslutsfattarna gjort tunga beslut och är på väg med kuvertet för delgivning…
2010-05-17. Te-handlar´n, en riktigt rolig prick. Utan att vi kunde språket särskilt bra så blev vi kompisar. Bakom finns han förråd för uteserveringsmöbler som vi fick låna som mc-garage för en natt.
2010-05-17. Dags för att lämna våra nya vänner, te-handlarn, omelett-tjejen, ungarna och alla andra vinkade då vi drog vidare.
2010-05-17. Några mil norr om Marrakech i en liten stad som vi körde förbi. Det var stor marknad och vi kunde inte låta bli att stanna och kolla. Massor med folk, traktorer och åsnor och allt annat + damm. T o m fanns det en smedja alldeles utanför, modell där man blåser kol för att få bra glöd. En riktigt ”rå” marknad. Längre bort hemifrån går inte att komma och vilket tidevarv man är i är svår att förstå.
2010-05-17. Det var massor av folk runt på och runt marknaden, liv och rörelse överallt. Bakgrunden är en del av staden.
2010-05-17. Utanför marknaden så parkerade man sitt fordon, oavsett om det var en traktor, bil eller åsna. Lite konstigt såg det ut då det tydligen inte var nödvändigt med varken ”lås” eller ”parkeringsvakt”. Blev det för varmt eller om det bara var tråkigt sa åsnorna till med några kraftiga ”vrål”.
2010-05-17. En mycket speciell plats, ”the big square” i Marrakech. En blandning av allt... Det verkar vara något speciellt över blandningen för det ser samtidigt ut som marockanerna har kvar sin kultur trots alla turister. Kul, kul…
2010-05-17. På torget pågår aktiviteter dag som natt och det finns alla möjliga och omöjliga sätt att livnära sig på. Skickliga är de också. Ormtjusarna ”var påflugna, Rolf fick flera ormar runt nacken så fort han gick förbi. Av någon anledning så valdes Rolf ut varje gång J. Efter man haft ormen runt nacken några sekunder så var det dags för att göra rätt för sig. Tjiiiiii fick de, Rolf var snabb som blixten och kom undan både ormarna och betalningen varje gång.
2010-05-17. På kvällen infann sig en härlig stämning som mest liknar ”Tusen och en natt” med nymåne och allt. Hela torget fullsmockat av folk från hela världen. Här kunde man äta gott, få en apa över sig eller lyssna på musik som var klart avviker från västerländsk standard eller varför inte få tänderna lagade…. och mycket mycket mer. Vad man än gjorde så fick man räkna med att bli ”lurad” eller hur nu man skall se det.
2010.05-17. Så fort vi gick förbi ett sådant här stånd så stannade vi och tog oss ett glas pressad apelsinjuice… kvaliteten var klart supergod med massor med tjockt gois i.
2010-05-18. Utsikt från vår balkong på hotellet där vi bodde, ca 100 meter från det stora torget där allt hände. Suveränt läge. När vi kom med motorcyklarna tog vi sikte på den stora moske´n och vips var vi mitt inne i den gamla delen av stan, inne mellan gränder, turister, försäljare cafér, och hela skiten på en gång. Nu var det gött att ha tränat på körtekniken ett tag. Viktigaste var att vi fick en bra plats för hojarna. Det ordnade sig och vårt hotell var riktigt bra och dessutom rimlig prissatt.
2010-05-18. Vi hade bra utsikt från balkongen över allt inkl en busshållplats, kul att studera folk och diverse beteende i trafiken.. jävlar vilket liv det var Utanför pågick trafiken 24 timmar med något mindre intensivt på natten. Tur att vi hade en riktigt bra ljudisolerad glasdörr till balkong. Vi fick varva att sitta på balkongen med att ta promenader. Ibland är det tungt att vara på Afrikatour… J
2010-05-19. Vi kör 7-8 mil söderut upp i Atlasbergen. En fullständigt annorlunda värld. Vägarna är som en dröm och temperaturen är bra. Dom måste ha ett slakteri på andra sidan konstaterar Rolf efter att sett x antal lastbilar med kor. Killen på flaket ser ut att ha koll på läget.
2010-05-19. Det övervägandet antalet lastbilar transporterade djur men det fanns en och annan som hade cement på flaket. Gissa om motorerna/bromsarna fick jobba. Vägen på bilden går liksom på toppen av en bergskam, stup på bägge sidorna, riktigt häftigt.
2010-05-19. Vackert… eller hur?
2010-05-19. Skööööönt… att sträcka ut sig vid vägkanten och begrunda den helt bedårande utsikten. Vi kokade kaffe och troligtvis så såg det riktigt härligt ut för det var många långtradarchaufförerna som tutade och vinkade för fullt.
2010-05-19. Lerhus… vi kommer ner från Atlasbergen på den södra sidan mot Sahara och landskapet ändrar sig fullständigt. Sand, sand och sand vart man än vände blicken. Det fanns inte så många ställen att övernatta men som alltid det löser sig… ett perfekt lerhus dyker upp när vi som mest behöver det.
2010-05-20. Efter en enformig dag J med raka vägar och en temperatur som var lite i högsta laget. Ont i ryggen och griniga hittar vi en oas som ändrar allt. En underbar camping där vi hyrde ett rum med full pension. Killarna som drev stället var som alla andra – nästan läskigt trevliga. Som svensk är vi ju inte så vana med att alla är genomtrevliga. Killen här tillverkar cementsten och Kalle undrar hur man gör…
2010-05-20. Inte nog med att de kunde göra cementsten, de gjorde mat som verkligen stimulerade smaklökarna. Att sträcka ut sig under ett nomadtält direkt efter maten satt perfekt.
2010-05-21. Herre jesses vilka vägar. Vi har börjat vår färd upp i Atlasbergen på riktigt, utan vare sig kartor eller GPS som går att lita på.
2010-05-21. Nästan överallt kunde man se skador på vägar och på ”naturen”. Jordarten i kombination med att det förmodligen störtregnar när det regnar gör att allt vatten måste rinna bort på ytan. När vi kommer så visar moder jord upp sin finaste och lugnaste sida och erbjuder oss ett perfekt ställe att tvätta motorcyklarna på, i en nästan tom flodbädd.
2010-05-21. Någon slang behövs inte, ner med kaffekoppen i floden till vänster och tömning till höger. Är det alltid så här angenämt att tvätta så kommer motorcyklarna att vara finare än nya när vi kommer till Sydafrika J
2010-05-21. Allfartsvägen är slut, fullständigt slut. Efter någon halvtimma så finns ett stenhus där det står ”Cafe”. Självklart svänger vi in och får ett underbart bemötande och en lektion hur man spelar ”Berbermusk” på fiol gjord av sardinburkar. Det blev dessutom en trevlig pratstund och vi fick klar för oss att vi kunde fortsätta i den utstakade riktningen.
2010-05-21. Vi befinner oss nu på 2500-2800 meter öh utan att riktigt veta vad som väntade oss, spännande… vi skall nog komma igenom till nästa dal med lite tur.
2010-05-21. Vägen var i stort sett obefintlig men den gick att urskilja, ibland var det dock lite svårt att veta vilket spår vi skulle välja. Här har vi parkerat för att tillsammans försöka avgöra i vilken riktning vi skulle fortsätta (nedanför motorcyklarna finns en ”korsning”).
2010-05-21. Inte var det många som vi träffade. Här har två nomadtjejer fått syn på oss och de vill ha godis.
2010-05-21. Några nomaders sommarbosättning som vi körde förbi.
2010-05-21. OoooPss… en hastig parkering. Det var ett under att det inte blev fler tillfällen. Vi märker hur viktigt det är att lägga tyngdpunkten lågt. Då vi packade fokuserade vi mest på plats men det har visat sig att platsen räcker, viktigaste är nog att packa tunga grejer så lågt som möjligt.
2010-05-21. En sann motorcyklist högsta dröm. Uppe i Atlasbergen på äventyr… och ha full J koll.
2010-05-21. Ett härligt möte, efter ett handslag och lite leende var vi kompisar.
2010-05-21. Under dagen så tillbringade vi största delen i väglöst land. Det gick förvånansvärt bra att köra motorcykel i flodbäddarna, det gällde dock att hålla koll på vart man skulle… det enda vi var helt säkra på var att vatten rinner neråt. Lös makadam var riktigt svårt att köra i, temperaturen på motorcyklarna steg kraftigt och vi var riktigt glada att vi hade bra skyddsplåtar för motorerna. Frigången var perfekt, inte en enda gång körde vi på en ”sten” – det fanns många tillfällen J
2010-05-21. Naturen var helt bedårande…
2010-05-21. Äntligen lite vägar…
2010-05-21. Efter en hård och fantastisk dag på motorcykeln hamnar vi på ett helt osannolikt ställe… passade oss perfekt. Vi hade bensin och mat så det räckte för övernattning på fjället men då vi skulle sätta upp tältet så började det blåsa så kopiöst att vi helt enkelt beslutade oss att fortsätta. ”Blåsa” betyder inte i det här fallet blåsa utan det var en typ ”tornado” som lätt kunde välta våra motorcyklar. Hotellvärden undrade varifrån vi kom och då vi försökte förklara att vi kommit från ”Toudra” via bergen så trodde han först inte på oss. Då han sedan insåg att det var sant så blev han intresserad och ville veta vilket skick ”vägen” hade och hur lång tid det tog.
2010-05-22. Alternativet till vår vildamping på fjället…
2010-05-22. Dags för proviantering. Killen som skötte butiken kom från en dörr på andra sidan vägen rakt in i berget. Säkert svalt och skönt att vänta på kunder där.
2010-05-22. Vägen ner var minst sagt förbluffande och det var betydligt lättare att ta sig fram här än vad vi vant oss vid.
2010-05-22. Tazenakht, en stad mitt ute i ingenstans. En plats utan turism, troligtvis en stad som är regionens handelscentrum. Det fanns några hotell av det enklare slaget utmed huvudgatan.
2010-05-22. Garaget… ett hål i väggen där man förvarade musikinstrument . Grejerna åkte genast ut då hotellet fick två fina kunder.
2010-05-23. Den enda belagda gatan var huvudgatan, annars var det grus som gällde överallt. Ganska stora ytor där man både hade verksamhet och parkering.
2010-05-23. En helt underbar stad, till utseendet kanske inte så tilltalande för det ovana ögat men människorna var som alltid oerhört trevliga och tillmötesgående.
2010-05-23. Ett skrotupplag… icke. En helt vanlig öppen plats i stan.
2010-05-23. I början då vi kom funderade vi vad det var för ställe egentligen. När vi vant oss och kände all mänskliga kärlek som fanns så blev staden på något sätt vacker. Det är som alltid, skönheten sitter i betraktarens ögon.
2010-05-23. Vi kör ganska långa sträckor på slättlandet. Så småningom stiger bergskedjorna upp i horisonten och vips så är vi i våra älskade berg. När vi kommit upp på toppen så är utsikten väldigt fin åt båda hållen. Här måste man stanna och göra en kopp kaffe… Det stod några ganska stora skyltar på arabiska som vi hade lite svårt att tolka. När vi riggade upp våra köksgrejer och började fika så kom en kille som iakttog oss på avstånd.
2010-05-23. Full njutning, en kaffepaus på denna fina plats som dessutom var vindstilla går inte av för hackor. Vi funderade lite varför stenarna var upplagda som de var…. och till slut fattade vi då killen reagerade då vi tvättad händerna lite för nära hans BÖNEPLATS. Riktningen var mot Mecca.
2010-05-23. Vi fortsätter, vägen är oväntad bra. Gott om härliga kurvor, dock höga asfaltkanter och ett antal flodövergångar som delvis spolat bort vägen. Asfalten var bred så det räckte för ett fordon och det var förvånansvärt ofta som lastbilarna körde åt sidan för att låta oss vara kvar på asfalten. Kanten var ordentligt hög så det var svårt och lite farligt att köra ut i gruset. Annars gäller som vanligt i dessa sammanhang – störst går först.
2010-05-23. Några mil kvar till staden Tafraout så ändrar sig naturen än en gång på ett totalt oväntat vackert sätt. Vi letade efter en plats att vila upp oss på. Ett mer perfekt ställe går knappast att hitta. Trots tröttheten när vi kom ner från bergen (längsta dagsträckan hittills) så upplevde vi naturen som bedårande vacker.
2010-05-23. Maxat…vi var ensamma gäster och hade hela innergården, terrassen och allt annat för oss själva. Våra trogna ögonstenar fick självklart en fin plats på innergården. Vårt rum (mittendörren) var bra och i restaurangen lagades utsökt mat… vad kan två trötta vandringsmän mer begära J
2010-05-24. Även motorcyklarna fick en välbehövlig kontroll och genomgång & tvättning. Riktigt härligt att i lugn och ro kolla igenom motorcyklarna. Inga kommentarer på solbrännan tack… J
2010-05-26. Efter någon timme var det läge att ta paus. Vi träffade ett gäng från Australien som hyrt motorcyklar från en firma i Marrakesh. De var 18 st som skulle köra runt i Marocko i 3 veckor. Vi fick ganska hög status då de insåg att vi kört från Sverige och hade som mål att nå Sydafrika.
2010-05-26. Bergen tog slut och slättlandskapet tog vid. Mil efter mil på spikraka vägar. På sätt och vis så var det skönt att alla kurvor tog slut så att vi kunde bränna mil. Det är ganska långt till Sydafrika och då kan man ju inte snurra runt i Marocko hela tiden.
2010-05-26. Vi lämnar norra Marocko bakom oss och kommer in i ett mer glest befolkade områden. Städerna blir mindre och mindre och det blir mer sand och lite ruffigare.
2010-05-26. Sanddynor börjar dyka upp lite här och där. Omgivningarna blir allt mer karga.
2010-05-26. Vi kommer till staden Tan-Tan, utposten till Sahara. Att lämna bergen och komma ner till ökenlandskap var en upplevelse. Övernattningsställena blir markant mindre till antal och kvalité. Men i Tan-Tan fanns det bungalows alldeles intill havet. Campingen hade t o m en egen restaurang.
2010-05-27. Alldeles intill den spikraka vägen intill vattenlinjen så fanns detta ganska stora hål i marken.
2010-05-27. Atlanten tär hårt på kustremsan. Marken har olika hårda fragment och de mest makalösa formationer bildas, vackert och mäktigt. På vissa ställen har havet underminerat marken så att det bara finns tunna ”skivor” kvar, lite läskigt.
2010-05-27. Vi bestämmer oss för att köra av den ”stora” vägen för att åka några kilometer in till staden Tarfaya. Här blåser det ganska ordentligt och det är mycket sand som rör sig. Himla bra att man har grova kläder och hjälm med visir. Temperaturen är rimlig men så fort man stannar så känns solen som en blåslampa.
2010-05-27. Det visade sig att detta var stans inneställe som vi hamnade på med många kostymprydda herrar. Här gjordes nog många affärer. Det var lite svårt att bedöma hur de såg på två motorcyklister som plötsligt dyker upp på deras ställe i en stad som annars inte har några turister. Detta var ett ställe som verkligen vill visa sig på styva linan och servitören var så nervös att han gjorde allt fel och Rolf fick nästan ett glas vatten i knät. Hmm… en intressant upplevelse. Här skall vi precis åka och hotellägaren önskar oss välkomna tillbaka.
2010-05-27. Kul utsmyckning i många rondeller.
2010-05-27. Ytterligare några mil så har vi kommit till staden Laayoune. Vi hade inte väntat oss en så här stor och fin stad här. Det fanns flygplats och förmodligen allt som hör till en stad av klass.
2010-05-27. Det fanns också motorväg, det minsta vi väntat oss. Sand är som snö, den flyttar på sig då det blåser. Vi använder snöplog, här använder sandplog J. Elstolpar och åter elstolpar, ända sedan vi minns så har det varit elstolpar en bit bort från vägen. De går nog till något ställe som förbrukar en del… troligen den södra utposten – staden Dakhla.
2010-05-27. Staden Boujdour, lagom för lunch. Återigen en oväntad fin stad, med ganska lite sand och damm. Poliserna är förvisso trevliga och vänliga men det börjar bli tröttande att alltid få samma frågor – pass, destination, yrke, märke på motorcykeln. Någon gång så har vi också visat upp försäkringen ”gröna kortet”. Någon gång har vi fått frågan om vi har någon present från Sverige, det räckte då med 20 kr för att komma loss.
2010-05-27. Spikraka vägar och många skyltar med varning för dromedar/ kamel. Ibland var de svåra att upptäcka, mindre kul att få en sån här mellan ögonen i 100km/h utan skyddsräcke.
2010-05-27. Efter staden Boujdour - bara öken. Vi inser att det blir för svårt att nå Dakhla så vi bestämmer oss för att övernatta i ingenstans. I ett område där marken kändes lite fastare och där vinden inte var så påtaglig bestämde vi oss för att kolla om det gick att övernatta. Det fanns massor av sådana här ”hus”, med någon kilometers mellanrum, utmed vattnet. Vi antog att det måste vara några gamla militära grejer.
2010-05-27. Når vi kommer närmare så kommer en hund och markerar. Jäklar här blir nog svårt att övernatta blev reaktionen. Då fick vi på håll syn på någon som rörde sig. Vi kör dit och det visade sig att ”de gamla militära grejerna” var i högsta grad aktiva, det var utposter. Militären hade två personer i varje ”hus” som spejade överhavet. Vi tar kontakt och det är inga som helst problem att tälta intill.
2010-05-27. De var militärer men någon uniform hade de inte. Efter att vi satt upp tältet så tog vi med oss en dricka och några muffins till dem och det slutade med att vi var inbjudna på te i deras boning/arbetsplats. Genom att vi förstod några enstaka ord så hade vi en trevlig kväll tillsammans med mycket skratt. Ali, en riktigt kul kille.
2010-05-27. ”Huset” som vi sett på avstånd var inte klart så de bodde i egentillverkade hyddor som de gjort av allt möjlig bråte. De tog sitt jobb på allvar… de spejade med kikare utöver havet var 5 min. För oss var det ett starkt och intressant möte och för militärerna var det säkert en kväll som var lite annorlunda. Muhammed och Rolf blev kompisar.
2010-05-27. Uppfinnesrikedomen är fenomenal då medlen är små. Som lampa hade de en gasolflaska där de använde en vanlig spruta som munstycke. Det blev suveränt mycket ljus. Lite senare på kvällen så kom en stor militärbil med förnödenheter. Det kändes lite kymig men efter att chauffören kommit in och hälsat på oss så var allt ”normalt” igen.
2010-05-28. En kopp kaffe på morgonen satt perfekt…
2010-05-28. Några mil från Dakhla. Här blåser ganska mycket och det gör det antagligen för jämnan. Det har ett antal entusiaster som skärmsurfare också märkt.
2010-05-28. För att komma till Dakhla måste man passera det den magiska porten. Det blåser kopiöst och det flyger sand överallt. Det var riskabelt att stanna för att ta det här kortet, antingen kunde kameran sluta fungera eller så orkade man inte hålla motorcykeln upprätt. Sidvinden höll ca 80 km/h (konstaterade detta då vi körd i medvind) och att kör över här var förenat med viss spänning. Det var bara att ta tjuren vid hornen och ge järnet. Motorcyklarna blev sandblästrade på ena sidan och det var bara att hoppas att man inte vinglade för mycket när man mötte lastbilarna, viss korrigering krävdes så vinden gick från 80km/h till 0 km/h. Miljön här var minst sagt speciell och garanterat så kommer vi ihåg detta lång tid framöver.
2010-05-28. Även här blåser rätt bra. Det såg vansinnigt härligt ut att ta sig fram på häst. Killen var antagligen en surfare och när han fick syn på oss red han med fullt spjut mot oss och visade upp sig. Hästen verkade minst lika exalterad som vi antar ryttaren var. 2010-05-28. Så äntligen kommer vi till stadsporten, vilken kontrast. Kolla in den blå pickupen – man får tydligen plats med två dromedarer på flaket. En annan pickup med en dromedar körde om oss och det såg vansinnigt kul ut då dromedarens långa hals stack ut långt bakom bilen. Hemma i Sverige så skulle det nog behövas en röd flagga pga utstickande last. När bilen kom till ett fartgupp så hängde inte dromedaren med riktigt utan huvudrörelsen kom lite för sent och var lite överkompenserad.
2010-05-29. Kolla in den ljusa delen på fälgen, det är sand som sitter kvar efter att vi blivit sandblästrade. Motorcyklarna har fått en något mattare nyans på sina ställen. Detta ökar bara skönheten… hmm bara sanden inte kryper in på lite känsligare ställen. 2010-05-29. Dakhla är en jättefin stad, lite blåsig kanske men i själva stan så flyger det inte sanden omkring. Förmodligen är det grundorsaken att staden är placerad där den är – ute på en lång udde där det är en tidsfråga innan havet eroderar bort grunden. Inne på fastlandet är förhållandena så hårda med tanke på vind, sand och temperatur så där byggerman helt enkelt inte.
2010-05-29. Som utomstående är det nästan overkligt att se den här miljön – en riktigt häftig stad med all lyx man kan tänka sig.
2010-05-29. Folk flanerade på strandpromenaden. Här är slöja ett praktiskt plagg.
2010-05-29. Livsnjutare. Rolf ligger här och jäser efter maten på ett hotell, bästa läget i stan. Maximal kontrast i jämförelse med natten innan då vi kröp i sand och damm. Båda upplevelserna är oförglömliga.
2010-05-31 Ingenmansland mellan Marocko och Mauretanien. En händelserik dag utan motstycke. Vi börjar vår dag från Dakhla i bäckmörker och kör ca 40mil i öknen till Mauretaniens gräns. Vi kommer inte in, de hade slutat att utfärda visum och den enda möjligheten var att skaffa visum i Rabat 2x200 mi. Vi jagades bort vid gränsstationen av irriterade militärer, vi var inte heller på särskilt gott humör. Vi hade inget val – vi fick vända.
2010-06-01 Det enda alternativet vi hade dagen innan var att köra tillbaka 10 mil för att övernatta. Efter en hel dags diskuterande fattade vi beslut att det sammantaget var bäst att åka tillbaka till Sverige för att bl.a. ordna visum. Med en massa tur så hittade vi en industrilokal där vi kunde ställa våra motorcyklar. Motellet och industrin var i praktiken sammanbyggda med varandra och de hade samma ägare. Att stället överhuvudtaget finns är en gåta, mitt ute i öknen dessutom – kan det varit en hägring?
2010-06-02 Vi fick ställa dem på en väldigt fin plats. Den enda nackdelen var att vi inte kan ringa upp dem och kolla hur de mår, cementväggarna är för tjocka för mobiltelefoner (GPS-larm). 2010-06-03 Så gällde det att komma hem, först 30 mil till Dakhla, allmäna kommunikationer saknas. Sedan så skulle man ordna flygbiljetter som inte var orealistisk dyra. Vi hade bra flyt… just när vi skulle åka så var priserna sänkta… till åtminstone rimligt vettiga nivåer. Normalt var de sjukt höga. |
