|
Mauretanien 2010
2010-08-12 För två månader sedan försökte vi komma över till Mauretanien utan att lyckas. Det var inte utan att det kändes som att vi nu absolut måste komma igenom. Denna gång hade vi visum klara och vi hade mentalt förberett oss. En osäkerhetsfaktor var dock att motorcyklarna varit i Marocko någon dag för länge men annars var allt ok så långt vi kunde förstå.
Det tog väldigt lång tid på Marockos sida och vi blev utsatta för att några fula tjänstemän som vill ha extrapengar. När de förstod att vi varit här för två månader sedan så släppte de oss utan extrapengar. Mauretaniensidan var som väntat värst och det var inte alls helt självklart att vi skulle ta oss igenom. Det började bra då första tjänstemannen ville köpa Rolfs dator och några andra prylar. Efter diverse bökande och stökande och väntande var vi till slut klara och vi kunde konstatera att det gick vägen den här gången. Antagligen så fick vi betala lite i mesta laget men ändå – nu var vi igenom.
2010-08-12 Världens längsta tåg, normalt 2,3 km går mellan kusten (Nouadhibou) och ökenstaden Zouerat. Tåget fraktar malm ut till kusten. Normalt finns en passagerarvagn i slutet av tåget. Det lär normalt vara ganska mycket folk med på färden som tar 16-18 timmar. Föredrar man att åka helt gratis så får man sätta sig på taket eller ovanpå malmen. Tåget går nattetid och det saknas all form av bekvämligheter typ belysning. Tåget går inte fort men det lär vara guppigt ändå, antagligen så rinner sanden som spåren ligger på undan och gör att spåren blir ojämna. Vill man gå på eller stiga av på andra ställen än de få platser tåget stannar på går det bra – farten är låg.
2010-08-12 Efter ca 8 mil från gränsen når vi den Nouadhibou. Staden har 80 000 invånare. Vi letar upp ett ställe att bo på och känner att vi behöver någon dag på oss att fatta att vi nu är ”on the road again”. Nouadhibou är en hamnstad av stora mått och den präglas verkligen av detta. Det fanns gott om underliga typer från flera av världens olika hörn. Spanjorer, fransmän och kineser var överrepresenterade. Vi hamnade på en restaurang och där fanns helt plötsligt kvinnor utan slöjor. Det blev god mat och några enormt dyra öl.
2010-08-13 Det är många intryck och Mauretanien skiljer sig en del från Marocko. Främst så var bilparken mycket märkligt sammansatt. Skrotbilar och dyra fina bilar blandat.
2010-08-13 En fullserviceverkstad utmed en gata nere i ett ”industriområde”. Snygga fälgar verkar de också ha.
2010-08-13 Det här med att vårda sin miljö verkar inte vara så viktigt. Här slaktar man fartyg och låter sedan skelettet ligga kvar och rosta bort. Och kanske fungerar det, det rostar enormt fort i den här miljön.
2010-08-13 Det fanns massor med slaktade fartyg och bara på den här platsen så fanns ett tjugotal. Ingen verkade bry sig, det var tydligen en naturlig bild i miljön. Här flanerade folk, badade och njöt att den svala sjöbrisen.
2010-08-14 Det verkade som att man inte fick ta med dromedarerna in till stan. Utanför fanns det massor parkerade J
2010-08-14 Efter en dags vila så var det dags att köra söderut mot huvudstaden Nouakchott, drygt 50 mil i öken, riktig öken utan absolut något annat än sand. Det här är precis när vi lämnar stan.
2010-08-14 Det var en intressant upplevelse att verkligen köra i öken, solen värmde så att luften darrade, det fanns fritt strövande dromedarer och det är bara 50 mil till närmaste ställe där det finns backup. Kanske finnas en bensinstation på halva vägen, kanske.
2010-08-14 Så hände det som absolut inte får hända, kedjan går av. Det small till helt utan någon förvarning. Nu gällde det att ta det lugnt och konstatera omfattningen på skadorna.
2010-08-14 Vad gör man? Vi konstaterade att ena länken på kedjan gått av på två ställen men några andra större skador såg vi inte. Vi plockar fram en bogseringslina som vi mest trodde skulle fungera som torkstreck. Några övningar i hur man bogserade hade vi inte gjort innan men vi insåg att det var den enda möjligheten som fanns att ta sig härifrån. För minsta lilla sneda ryck kommer Rolf att välta och för minsta lilla som linan blir slak kan Karl-Axel kör över den med framhjulet och sedan välta, varpå Rolf antagligen också välter.
2010-08-14 Med absolut 110 % koncentration bogserar vi i 2 mil och där ligger helt osannolikt bensintappen som vi gissade kunde finnas på halva sträckan! Det kändes enormt skönt och att vi lyckats bogsera utan att det hände någon smärre olycka. Vi ställer motorcyklarna och ser om det finns någon på ”macken”.
2010-08-14 Nu händer något som är ännu mer osannolik än allt annat. Inne i butiken finns några människor och vi försöker köpa juice. En av männen frågar på engelska vad vi behöver och när vi druckit upp juicen vill han betala. Personen vet inte i detta läge att vi sitter i en svår situation. Vi frågar om det finns någonstans att övernatta här men det fick vi snabbt klart för oss att det inte fanns. Att tälta hade varit mer än svårt pga värmen. När vår nye vän Hassan, får klart för sig att vi har riktiga problem och han börjar ringa kors och tvärs. Den enda möjligheten att få någon hjälp var att få en transport från Nouakchott 25 mil bort och pga att det var helgdag så var det inte självskrivet att det skulle gå. Ringandet fortsätter och efter 15 minuter frågar han om vi kan betala 200 euro, vi accepterar och vi får besked att det kommer en transport om 3 timmar. Efter 2,5 timma så dyker det upp en Toyotapickup och vi konstaterar att det bara får plats en motorcykel. Chauffören har inte något att binda motorcykeln med. Det enda som stod till buds var vår bogserlina. En färd börjar som vi sent skall glömma. Motorcykeln bristfällig fastbunden och farter på 120-130km/h. Chauffören ville till varje pris komma hem så han kunde få mat inom rimlig tid (ramadan). Efter kraftiga påstötningar minskades hastigheten tillfälligt. Normalt kör vi i 70-80 km/h men nu behövde Rolf köra 130 km/h för att hänga med. Det var i princip allt vad motorcykel orkade med i värmen.
2010-08-15 Snacka om skön syn. Båda motorcyklarna på ett hotells bakgård utan att det hänt något mer med dem. Karl-Axels motorcykel kunde lika gärna vält på flaket och Rolfs motorcykel kunde blivit överhettad. Vår vän Hassan möter upp när vi kommer och tar oss till ett hotell, chauffören har brottom och vill iväg. Lite stökigt blir det men vi får av motorcykeln från flaket utan att den skadas. Hassan hjälper till och vi får två timmar på oss, sedan vill han att vi skall gå ut och äta. Han kommer tillbaka med sin stora nya Mercedes (privatchaufför) och hämtar oss. Hassan vill inte ha någon mat pga att han redan ätit (Ramadan). När vi ätit och skall betala så har han redan betalat. Vi blir körda tillbaka till hotellet och vi avtalar att en mekaniker och han skall komma kl 10 dagen efter för att titta på motorcyklarna.
2010-08-15 Det kommer inte någon Hassan eller mekaniker kl 10. Efter några timmar så ger vi upp och ger oss av på egen upptäcktsfärd. Utifrån vad vi ser är sannolikheten att hitta en auktoriserad Yamaha verkstad liten J. Faktum är att det inte finns någon förrän i Sydafrika.
2010-08-15 Nouakchott är en stad med massor med folk och liv. Bilparken är ytterst blandad, skrotbilar tillsammans med tvåmiljoners lyxåk. Det kändes väldigt konstigt att det överhuvudtaget fanns så enormt dyra bilar och ännu konstigare bler det när man tänker på att det också behövs service – hur får man ihop detta?
2010-08-15 Tropiska oväder. Det regnar och åskar inte måttligt och på någon timma är det hela över. Men vad grisigt allt blev… Det är svårt att förstå att man inte gör något åt det offentliga rummet när det nu uppenbarligen finns pengar.
2010-08-15 Så fort som det slutar regna så är allt igång igen.
2010-08-15 För en svensk miljömedveten så ser detta lite märkligt ut. En halvfull container och en massa skräp utanför. Antagligen så är det de som har det mindre bra ställt som hoppar in i containern och kastar ut skräpet i hopp om att hitta något användbart. Sedan så är ju skräpet bra som mat för de frigående getterna.
2010-08-15 Översvämning mitt i öknen. Vi är verkligen i ökenland och det ser ut så här, en ganska märklig syn.
2010-08-16 Imma på kameralinsen. Det har just regnat och det är så fuktigt att det inte går att ta foto.
2010-08-16 Hassan dyker upp på kvällen och förklarar att han varit på sjukhus pga astmaanfall. Både Hassan och mekanikern kommer på den nya avtalade tiden dagen efter.
2010-08-16 Detta är Mauretaniens bästa mekaniker enligt Hassan. När han tittat på motorcykeln så konstaterar han att han har en bra kedja som bara gått en vecka i Dakarrallyt för några år sedan. Vi avtalar 100 euro och montaget går bra. Allt verkar ok.
2010-08-16 Hassan och Rolf. Vad hade vi gjort utan honom? Detta är en ung framgångsrik man som utbildat sig i Paris. Hans far är inflytelserik i Mauretanien och med största sannolikt så om han inte är det redan så kommer även Hassan att bli framgångsrik med i princip obegränsade resurser. För en kille som Hassan så måste Mauretanien vara ett drömland. Det finns pengar i landet, det gäller bara att fånga in dem. I detta läge så är det inte någon större nackdel att allt går liksom på lösen och att det går lätt att samarbeta med polisen mot en liten obetydlig ersättning.
2010-08-17 Vi hade egentligen inte trott att vi skulle kunna ordna en kedja som fungerade i Mauretanien. Plan B var att skicka efter en kedja från Sverige med DHL, allt var klart men vi behövde inte iscensätta detta. I plan B ingick att vi behövde vänta en vecka och då gick det inte att bo kvar på det dyra hotellet. Med lite tur så hittade vi en lägenhet för halva hotellpriset som drevs av ett gäng väldigt trevliga killar. Där fanns allt vi behövde och när vi var helt nöjda så frågar de om vi vill ha Whisky eller öl. Det blev både Whisky och öl i ganska stora mängder – vi hade verkligen något att fira. Från ett kedjebrott i öknen till att sitta med hela motorcyklar i en fin lägenhet med en massa trevliga killar som kunde ordna det vi villa ha. Det var t o m så att om vi ville så kunde vi köra in motorcyklarna in i lägenheten och meka med dem där. Det kändes nästan lite synd att behöva lämna stället så snart.
2010-08-18 Vi kör söderut och har ca 30 -35 mil till en Camp där vi planerade att övernatta. Efter 5 - 6 mil börjar himlen bli mörk och det ser riktigt skumt ut och vi undrar vad som är på gång. Inom 60 sek så befinner vi oss i en fullt utvecklad sandstorm. Det blåser så enormt att vi har svårt att hålla motorcyklarna upprätta, vi blir sandblästrade. Som tur var så kommer en lastbil som också måste stanna pga att sikten var obefintlig. Det är mitt på dagen men det är lika mörkt som i skymning och det är sanden som gör att det blir mörkt. Herre jisses…
2010-08-18 Så om inte sanden var nog så börjar det regna, fullständigt spöregna horisontellt. Blandningen sand och regn är inte att förringa, vi blir ordentligt blöta och nergrisade. Efter 10 minuter så slutar allt och det småregnar bara lite. Vi kör iväg med förhoppningen att det slutar nog snart. Men icke, det fortsatte att småregna och vi är totalt genomblöta. Vi hann inte ta på oss regnkläderna och när vi redan var våta fanns det ju ingen anledning att plocka fram regnkläderna. Vi kör och kör och börjat t o m frysa. Våra odds att få en bra övernattning var i princip obefintlig och dessutom närmar vi oss gränsstaden Rosso.
2010-08-18 Snacka om flyt, när det bara är några kilometer kvar till Rosso så dyker ett helt ok hotell upp. Vi får ett rum och drar av oss alla blöta kläder, hur skönt som helst. När sen strömmen kom så fanns det en vattenslang som vi kunde använda för att spola av motorcyklarna, helt perfekt.
2010-08-19 Vi kör ner till Rosso (gräns Mauretanien/Senegal) och ner till färjeläget. Där är precis som vi föreställt oss och vi tänker att det är tur att vi inte skall över här. Vi skall istället över via en bro 80 km västut. Till slut så hittar vi vägen och den ser ut så här…
2010-08-19 … och så här. Det verkar som att vi får svårt att köra 8 mil i den här leran. Det kom ”guider” från färjeläget som förklarade att vägen inte är framkomlig. Efter att vi gått en bit utmed vägen och frågat några personer vi mötte fick vi en mer neutral bild av läget. Det går kanske att köra med traktor, normalt behövs fyra dagar efter ett regn innan vägen är körbar. Herre jisses vilket läge, skall vi verkligen behöva ta färja i alla fall?
2010-08-19 Vi kör ner till färjan och det blir lika svårt och omständigt som vi föreställt oss. Bara att ta sig in förbi grindarna var ett äventyr. En folkmassa försöker pressa sig in men vakterna pressar grindarna tillbaka. Mitt upp i detta försöker vi pressa in motorcyklarna och stämningen är hård. Solen skiner starkt (hjälmen åker på så fort tillfälle ges) och efter mycket om och men och massor med olika avgifter kommer vi till slut på sista färjan väl medvetna om att de riktiga bekymren börja på Senegalsidan… |
