|
Nigeria 2010
2010-10-24 Vi startar tidigt från staden Abomey i Benin. Det kunde bli en lång dag och det blev det verkligen. Det var 23 mil plus en gräns som skulle avverkas – långt men inte för långt trodde vi. Vid gränsen tar det lång tid och det är riktigt omständigt att få ordnat alla formaliteter. Vi missar tullen på Beninsidan och vi får köra tillbaka flera mil. Sedan var det en märklig ordning vid gränsen, troligtvis har man inte riktigt kommit överens länderna emellan. När vi kommer in i Nigeria så kör vi på en liten asfalterad väg och det är kontroller var och varannan kilometer. Detta tar massor med tid, för mycket tid och vi börjar undra om vi verkligen skall komma till staden Abenkuta i Nigeria som var vårt mål. När vi väl kommer fram till stan så har det börjat mörkna ordentligt och det regnar och vi är trötta. Till detta så är det fredag och alla är ute och trafiken står helt stilla. Det är varmt och kopplingen på en av motorcyklarna lägger av. Till slut och ganska medtagna lyckas vi ta in på det här hotellet, en upplevelse i sig.
2010-10-26 Efter att ha vilat en dag så bär det av vidare österut i Nigeria. Det var betydligt svårare att i regn, mörker (det var strömavbrott), trafikkaos av tredje graden och en överhettad motorcykel komma till stan än att lämna den.
2010-10-26 Det var en liten väg som vi hamnade på. Planen var att vi skulle försöka komma till den lockande motorvägen för att bränna mil. Inte visste vi var motorvägen var riktigt, vårt underlag var undermåligt. De poliskontroller vi fick ta oss förbi var för det mesta vanliga, väldigt förvånade och glada poliser. De skakade mest på huvudet då de förstod att vi körde motorcykel för skoj skull.
2010-10-26 På motorvägen var det totalt trafikkaos som antigen var stillastående eller så var det obegränsad hastighet. Alla normala regler i trafiken var som bortblåsta. Här körde man efter en enda regel – överlev. Man körde på den sida av vägen som man känner för och så fort som det överhuvudtaget gick. Det fanns massor och åter massor med vägarbeten och gick det att ta sig fram så försökte man och gick det inte så försökte man ändå. Det verkade inte ha någon som helst betydelse om det var avspärrad eller inte. Det fanns nog en regel till som var viktig att följa. Ändra inte riktning för snabbt, det kan komma fordon från alla håll. Damm och dieselröken var så tät att det gick ibland inte att se mer än några meter och att hålla andan var ingen som helst idé. Gissa om snoken blev skitig… och vi drog säkert i oss åtskilliga kg med onyttiga gaser.
2010-10-26 Lastbilarna var helt enorma, vi var helt fascinerade av hur få trafikregler de följde. Sedan var det tekniken som man använt för att lasta maximalt. Först lastar man maxlast och sedan 2-3 gånger till. Var och varannan lastbil var så skev att fram och bakhjul var förskjuten någon meter i sidled. Det såg riktigt underligt och skrämmande då man plötsligt mötte en sådan i full fart på motorvägen och på fel sida. Den här lastbilen var visserligen inte så tungt lastad men det kändes att de få repen som höll faten på plats lätt kunde lossna. Vilket inferno det skulle bli att vara i händelsernas centrum då de lossnade J
2010-10-26 Vår plan vara inte hamna i 14 milj. stadens Lagos trafikkaos, där av vår något nordliga färdväg. Mellan Lagos och Benin City var det mest våtmarker och det var förhållandevis ruffig miljö. Här övernattade vi i staden Ore ungefär mitt mellan de stora städerna.
Vi fick tydliga tecken på att säkerheten inte fungerade i området. Vi lyckades med hjälp stans ”kung” få ett riktigt bra ställe för oss själva och motorcyklarna. Då vi sedan gick på ”stan fick vi flera spontana råd att vi skulle vara försiktiga med en klar underton att vi egentligen borde vara någon annanstans.
2010-10-27 Stans bästa hotell (förmodligen det enda). Trots den i övrigt ruffiga miljön kunde vi slappna på hotellet.
2010-10-27 Detta är ett ställe där det var riktigt bra ordning och ganska lite trafik. Det fanns ett vägarbete lite längre fram som kineserna höll i – där av ordningen. Det fanns överhuvudtaget ingen möjlighet att ta foto där det inte fungerade, vi behövde all vår uppmärksamhet och förmåga att överleva.
2010-10-27 Det fanns några enstaka lastbilar som inte hade någon större överlast – som denna.
2010-10-27 Vi närmar oss Benin City och stannar för att vila. Självklart kommer det någon som vill ha pengar. Denna gång var det ingen direkt fråga utan det var ett påstående. Efter att ha kontrollerat att han var ”ensam” fick han några väldigt tydliga signaler att det inte kommer på fråga. Han gav sig av utan uträttat ärende…
2010-10-27 Så här ser Rolf ut efter en hel dag i den Nigerianska trafiken, hungrig och kinkig J Vi blev väldigt glada då vi hittade ett ställe där vi kunde få kyckling och ris.
2010-10-27 Det börjar bli sent och vi har verkligen inte sett något ställe att övernatta på. Då vi till slut lägger in andra växeln i letandet så kör vi av motorvägen och med ledning av en rostig gammal skylt så hittar vi ett helt fantastiskt ställe. Vi var helt slut och genomvåta av svett då vi kom fram. När vi insåg att stället var perfekt så beställde vi några öl, gissa om det kändes som en belöning. Det blev lite extra vingligt då vi lite senare rullade de sista 2-300 metrarna fram till där vi skulle bo.
2010-10-27 Vi tror nästan inte våra ögon, vilket ställe – hur mysigt som helst.
2010-10-27 Anläggningen var helt nybyggd och helt fantastiskt välskött. Här gör man t o m sina egna möbler och antagligen även allt annat. Det fanns en harmoni i luften som var helt unik och det kändes som att personalen verkligen förstod hur man skulle bete sig för att gästerna skulle känna sig välkomna.
2010-10-27 Det kom en hel del andra till anläggningen och det kändes verkligen att stället var något extra. Som pricken över i:et så drar det här gänget igång världens underhållning alldeles utanför vår balkong – hur kul som helst.
2010-10-28 Skitbra tyckte Rolf. För att få så stora marginaler som möjligt på kvällen var det viktigt att komma iväg så fort det ljusnade. Frukosten blev gärna lidande men inte denna morgon.
2010-10-28 Det finns inga ord som kan beskriva hur trafiken är på de större vägarna. När man sedan kommer in till en stad så är det 10 ggr värre. Man fick slira på kopplingen i timtal och hoppas att man inte blev påkörd. I en av städerna då kopplingen höll på att vika sig av värme var det en taximinibuss som absolut ville komma fram. Han trycker på sidan av motorcykeln och givetvis går det inte att hålla maskinen upprätt. Det var uppenbart att han varit för ”framfusig” och efter att det kommit några hjälpsamma personer som hjälper till att få upp motorcykeln får minibussen en hård spark i fronten så att plastflisorna flyger. Det var helt uppenbart att taxin kört på så folk som samlats verkade bara tycka att det var inte mer än rätt att ansvarsfrågan skulle markeras lite extra tydligt.
2010-10-28 Standarden på vägarna skilde sig ganska avsevärt i vilken region/delstat man befann sig. Genomgående så var vägarna betydligt sämre med stora områden som samtidigt var uppgrävda då man kom in i städerna.
2010-10-28 Ok, det fanns även partier som var fullt acceptabla men det gick aldrig att lita på att normala trafikregler. Sanningen å säga var att vi anpassade oss ganska bra och vi bröt gladeligen J mot alla tänkbara trafikregler. Att köra efter vanliga trafikregler hade varit rent dumdristigt… det finns ju en regel i trafiken som säger att man skall anpassa sig efter omständigheterna… och det gjorde vi.
2010-10-28 Ibland fanns det fungerande avspärrningar och det kunde vara miltals av till synes helt färdiga vägar som man inte använde. Istället så hänvisade man till en enormt dåligt underhållna omvägar. Vi började att ”gilla” trafikstilen så varför inte strunta i avspärrningarna, man har ju motorcykel J
2010-10-29 Efter floden Niger blir det en total omsvägning i miljön igen. Fram till bron så var det hur fint som helt och bron var bra. Sedan så blir vägarna och miljön betydligt sämre.
2010-10-29 Efter att ha övernattat i staden Enugu var det dags att dra vidare österut. Först skalle vi proviantera. Här köper Kalle majsbröd, ett bröd som var betydligt smakfullare än det som man annars fick tag i utmed vägarna.
2010-10-29 Ju mer österut vi kommer desto sämre blev vägarna. Detta är en huvudväg och det tog verkligen tid att ta sig fram. Då däcken blev ”fyllda” av lera blev det enormt halt.
2010-10-29 Efter några timmar blev vägen bättre. Bilarna hade försvunnit och vi antog att vi förmodligen kommer till ännu värre vägar än där vi kom ifrån. Inte nog med att det fanns ”kreaturhinder”, det fanns också spontana vägkontroller där man ville ha pengar för att vi skulle få fortsätta.
2010-10-30 Vår plan var att ta oss till den närmaste staden i förhållande till gränsen mot Kamerun. Vi hade bra flyt och stan var riktigt fin. Dags att bunkra upp inför dagens etapp – korsa gränsen och ta sig till närmaste stad på andra sidan.
2010-10-30 Vi väcker en hel del uppmärksamhet då vi trots den tidiga timmen får tag i vatten och bröd.
2010-10-30 I särklass största gatan i stan. Hur har alla lastbilarna kommit hit? Det finns antagligen ”småvägar” hit. Att köra lastbilar på huvudvägen som vi tog var inte genomförbart.
2010-10-30 Det var ett par mil av helt perfekt väg fram till gränsen mot Kamerun. Här har vi tagit oss igenom några enormt tidskrävande formaliteter och står på Kamerunsidan och tar detta foto mot Nigeria. Vi frågade om det gick bra att ta kort och vi fick svaret att det gick bra men gå inte ut på bron för långt. Ni kan göra ”byråkraterna” på Nigeriasidan irriterade… Vi var riktigt glada att vi klarat av Nigeria och att allt gått bra. Nigeria har dåligt rykte och vi bidrar gärna med att ryktet kvarstår. |
